Platser i Mord – Mitt Arbete: Porträttgalleriet i Göteborgs Konstmuseum

En hemlig skattkammare i centrala Göteborg? Ibland känns det som att vi glömmer underverken runt omkring oss; blå sommarhimmel, vårens första blomma, ett barns gurglande skratt, den där första tuggan av maten när man är hungrig. Många njutningar som kanske är för nära för att uppskattas? Till de njutningarna räknar jag även porträttgalleriet i Göteborgs Konstmuseum, som befinner sig i närheten av platsen jag bor på. Det finns i ett av de minsta små rummen, nästan mer en korridor än ett rum. Men stanna där ett tag! Där finns självporträtt av kända och okända konstnärer. Vi får se dem i hur de uppfattar sig själva, tolkat i olika stilar och poser. En del tar stor plats på duken och i själen, andra är mer tveksamma till att finnas där, mer ambivalenta inför sig själva. 

"Varje porträtt är en gåta att lösa.”

Både fraulein Grau, personen som avbildas i ”Mord – Mitt Arbete”, och jag har tillbringat mycket tid där. Det finns så mycket att lära, fundera på och ta in i form av ansiktsuttryck, personligheter och stilar. Dessutom funderar jag en del på urvalet; de flesta av personerna är män, så samlingen speglar även tiden och konsthistorien i ett genderperspektiv. Jag har även funderat över klassperspektivet men har inte tillräcklig kunskap om de representerade konstnärerna för att kunna säga något.

Här är fraulein Graus favoriter, som de beskrivs i boken ”Mord – Mitt Arbete”:

Kollwitz och Grünewald

”Allt från Isaac Grünewalds porträtt i uniform som måste komma från början av 1900-talet men som snarare ser ut som om det kunde komma från ett av Beatles skivomslag från slutet av 60-talet med sina starka färger och det lite veka skissartade ansiktet. Det ser ut att vara hastigt målat men ändå med en starkt framträdande personlighet. Hon gillar Grünewalds konst. Den har stark lyskraft, men störst intryck fick hon ändå av den skamliga behandlingen av honom i Sverige på grund av att han var jude. Det var en ögonöppnare för henne när hon insåg att Sverige så många gånger i nutidshistorien knappast var det idealistiska demokratiska land hon tidigare trott. För några år sedan hade hon läst sig till att han som den så kallade ”orientalen” hade ifrågasatts och kritiserats i många sammanhang av konstnärer hon annars respekterade och det hade varit en av orsakerna till hennes politiska engagemang i gymnasiet.”

”I Konstmuseets porträttgalleri låter hon blicken stanna vid Käthe Kollwitz porträtt från 1911. Mörka, bestämda kolstreck och skuggningar. Ett ansikte i dunkel. Det berör henne på många sätt. Tavlan visar en grå alldaglig kvinnas ansikte men ändå med en sällsam skönhet. På ett sätt är bilden grovt tillyxad, men samtidigt krävs det en osviklig konstnärlig talang för att fånga det väsentliga och skapa en mystik och sällsamhet runt ett ansikte. Direkt när hon ser tavlan börjar hon fundera på vad kvinnan tänker på, hur hennes liv varit och kommer att bli. Och visst finns det ett vemod över Kollwitz liv och konst. Hon levde i Tyskland under de två världskrigens tid, tog ställning mot fascismen, led under förtrycket och dog bara några dagar innan kriget tog slut. Hon var med om att begrava sin make och sin yngste son, som dog tidigt under första världskriget. Och under bombningarna av hennes hem i Berlin förlorade hon många skisser, teckningar och etsningar. Men denna kvinna har skapat så mycket sällsam konst. Hennes skulpturer är nu bland de starkaste minnesmärkena över krigens förluster och sorg. Hon har läst om och sett bilder på skulpturen ”Mor med hennes döda son” och blivit starkt berörd.”

Fougstedt

”Ett annat av porträtten har en helt annan, mer konservativ stil, det är av Arvid Fougstedt, målat senare än Grünewalds, 1926, men det ger ett mer klassiskt intryck. Porträttet är gjort med starka mättade färger som fyller ut hela tavlans yta. Det är aningen svårt att tolka uttrycket i mannens ansikte, han ser nästan lite arg ut. Är avsikten att påvisa hans intensitet, hans känsla för de sköna konsterna? Eller vill han visa sin maskulinitet? Varje porträtt är en gåta att lösa.”