”Mord, mitt arbete” -författarintervju om en vänligt leende ondska mitt ibland oss
”Mord – mitt arbete” om en vänligt leende ondska mitt ibland oss
Ellinor Berninge samtalar med bokens författare Thomas Rickne.
Foto: Ida Gudmundsson
"Nu öppnas dörren av en mager man i fyrtioårsåldern. Hon ler mot honom, böjer sig ner och tar skurhink och mopp i vänster hand, tar ett steg in i rummet, han tvingas backa. Fortfarande leende ger hon honom ett rakt Krav Magaslag mot strupen. Han faller bakåt ner på golvet. Strupslag är mycket effektivt och mannen är uppenbarligen ovan vid fysiskt våld. Han visar ingen flykt eller stridsreaktion, ligger och stirrar på henne och rosslar. Han behöver nog några sekunder för att lämna chock och överraskningsstadiet och börja försvara sig. Den tiden kommer han inte att få."
Ellinor: Vill du berätta lite om tankarna bakom boken Mord – Mitt arbete?
Thomas: Jag vill att boken ska vara kul och sådär härligt otäck att läsa, som en bra kriminalroman. Men jag vill också att boken ska väcka upp nya tankar och funderingar hos läsaren - en spännande lättläst men också annorlunda läsupplevelse.
Ellinor: Det är en ganska ovanlig typ av kriminalroman?
Thomas: Ja absolut, det har skrivits mycket bra deckare genom åren, men ibland när jag läst dem så har jag blivit frustrerad över att så mycket är i samma form och innehåll. Vi har den klassiska kriminalaren som är frånskild, njuter av något fint rödvin, lyssnar på klassisk musik och har en gammal hund. Mördaren finns ofta ute i periferin. En gåta ska lösas. I ”Mord – Mitt arbete” så vänder jag upp och ner på det mesta; vi får följa förövaren och dela hennes tankar. För det är en kvinna som är brottslingen i min bok, hon är inte ett offer utan är en yrkesmördare. Gåtan i boken handlar snarare om vem hon är, hur hon blev den hon blev.
Ellinor: Vad fick dig att börja skriva på boken?
Thomas: Egentligen är jag nog ganska så lat och var nöjd med att läsa böcker för att sedan klaga på dem (skrattar). En sak som triggade mig till att börja skriva var faktisk att jag tyckte Stieg Larssons böcker missade målet.
Ellinor: Missade målet?
Thomas: Ja, hans böcker var ju kända för att vara mer feministiska och jag läste dem med en viss förväntan. Men i slutändan så var det ju samma gamla tema med en problemlösande man som dejtar en hälften så gammal kvinna. Och mördaren i första boken är en trofésamlande galning. Det gjorde mig besviken. Så jag ville skriva en bok som handlade om en kvinna i medelåldern och med en mer realistisk bild av mentaliteten hos någon som dödar andra människor.
Ellinor: Du har gjort en del research om våldsutövare har jag förstått?
Thomas: Ja faktiskt, det finns bland annat en bra mikrosociologisk studie som beskriver våldsutövning mellan människor och ett kapitel handlar just om yrkesmördare. Det var intressant att se att jag faktiskt prickat in hur de personerna fungerar i verkligheten i min bok.
Ellinor: Det låter otäckt!
Thomas: Ja
det är obehagligt att följa med i tankarna hos personer som saknar empati och
respekt för människoliv. Ibland har jag känt mig tvungen att lägga ner
skrivandet för ett slag då det hänt något brott i världen, det har varit för
jobbigt att skriva en roman som speglar tankarna hos en mördare då. Breviks dåd
i Norge fick mig nästan att sluta skriva boken helt. Men till sist ville jag ändå
belysa ämnet i romanform, kanske mest för att få oss att se människolivets
värde och okränkbarhet. Allt detta förpackat i en bok som just ska vara spännande,
intressant, rolig att läsa och otäck. Det var stora ambitioner från min sida
kanske och svårt att skriva, så jag blev glatt överraskad då förlaget hörde av
sig och ville ge ut boken.
Thomas: Ja absolut. En annan trigger för boken var en händelse i Madrid för ett antal år sedan. Jag satt på ett café och såg ut över en gågata, funderade på att människorna var så typiska i sina olika grupper: överviktiga mannen med midjeväskan, yngre yrkeskvinnan i dräkt, emo kidsen – som alla tror de är unika etc etc. Plötsligt var det en elegant man i 30 årsåldern som sprang på en grå kvinna i 55 årsåldern framför mig. Han fortsatte utan att varken se på henne eller be om ursäkt. Hon saknade helt betydelse för honom; var varken ung och snygg, mäktig eller farlig. Det som fick mig att reagera på situationen var att kvinnan inte började skrika till honom, det hade jag förväntat mig i Spanien, utan hon skakade av sig händelsen och fortsatte gå. Ingen såg henne och hon förväntade sig inte att bli sedd. Det provocerade mig. Fick mig att tänka. Plötsligt insåg jag att den kvinnan skulle kunna vara världens bästa yrkesmördare, för hon är osynlig. Det finns inget mer ofarligt och osynligt än en medelålders kvinna; ingen skulle misstänka henne eller lägga märke till henne som en slags risk. Sedan började jag fundera på hur en sådan kvinna skulle kunna hamna i ett sånt jobb och vad det är för typ av tankesätt som gör att man kan vara mördare. Och så blev det en bok!
"Jag ser på mig själv i den stora badrumsspegeln som dominerar badrummet, här på mitt hotellrum i München. Det som möter min blick är en grå kvinna. Det finns inget annat ord som helt täcker in det jag ser framför mig. Jag är grå. Det finns liksom ingen lyster omkring mig, inget som sprakar, ingen färg, inget som avviker."
Ellinor: Så det är våra fördomar som vänds emot oss av kvinnan i boken?
Thomas: Javisst, hon utnyttjar det fullt ut. Hon omfamnar sin gråhet och osynlighet. Min bok är en slags replik på den vackra ytan som till varje pris ska visas upp utåt; både inför människor och i sociala medier. Min huvudperson är fullt tillfreds med att leva sitt eget liv utan att spegla sig i andra människor.
Ellinor: Ja, hon verkar verkligen njuta av sitt liv och det är en hel del som är relaterat hennes intresse för konst.
Thomas: Ja
(mera skratt), det är ett intresse som vi delar, minst sagt. Jag har själv
tillbringat mycket tid på gallerier och konstmuseer.
Thomas: Jag har varit intresserad av jämställdhet och feminism sedan länge. Tycker det är en viktig samhällsfråga och en viktig fråga på ett personligt plan. Alltså…. jag blir faktiskt provocerad av kvinnoskildringar i böcker som ”Män som hatar kvinnor” eller ”Da Vinci koden”, där kvinnorna är en slags sidekick till en man eller som offer. Det stämmer ju inte med verkligheten på något sätt. Jag har också problem med böcker som Harry Potter, som har en verkligt stereotyp uppdelning av könsroller i form av Harry, Hermeone och Ron. Allt det där sticker en del i ögonen på mig, jag vill se ett samhälle där varje person får möjlighet att vara den de är. Det patriarkala samhället vi har nu är ett fängelse både för kvinnor och för män också faktiskt, alla förlorar. Därför skriver jag hellre om en kvinna.
Ellinor: Det låter som att det finns många teman i ”Mord, mitt arbete”.
Thomas: Ja, det ligger en del teman i boken, en del är synligt, annat är mer dolt och som kommer fram på ett indirekt sätt. Men som sagt: målet är att boken ska vara kul att läsa samtidigt som den är tankeväckande.
"En välslipad bajonett i handväskan är ett bra sista argument i en tvist. Första argumentet är naturligtvis oftast skjutvapen, det är så mycket bekvämare att kunna arbeta på lagom avstånd från mina objekt. Kniv kan bli så kladdigt. Men ibland kräver konfliktlösningen att man går tätt, tätt intill med kniv."
---------------
"Mord, mitt arbete" kommer ut i februari 2020. Du kan köpa boken i din favoritbokhandel, eller till exempel här:
Kommentarer
Skicka en kommentar